Jag tänker plugga här, alltså skriva här så ni får stå ut med ett roligt inlägg om svensk litteraturhistoria. AWESOME! ni får lida med mig vetja.


Antiken - Två kända verk är Illiaden och Odyssen. Illiaden handlar om det sista året i ett tio årigt krig mellan trojaner och greker, startade pga. en kvinna. Odyssen är fortsättningen som handlar om kung Odysseus hemfärd som tar cirka tio år för att han retat upp havsguden poseidon.
Typiska drag för versberättelser:
skrevs på hexameter (orimmad vers med sex betoningar), stående epitet (ex. snabbfotade akilles), fördröjningar (man kunde helt plötsligt börja berätta om ett föremål) samt att de ofta handlade om gudar, halvgudar eller vanliga människor. Alla framstod som både goda och onda.
Andra verk: sofokles skrev oidipus som handlar om att man inte kan undgå sitt öde, euripides skev medea som handlar om att all kärlek slutar olyckligt, aristofanes skrev lysistrate där självständiga kvinnor fick vara med i pjäserna.

Medeltiden - kyrkan hade stort inflytande och litteraturen präglades. Religiösa texter skrevs på latin. Människorna hade en världsbild som ej formats av naturen, de trodde det andliga riket.
Författare: Dante - skrev "den gudomliga komedin" som gavs ut 1320 och handlar om en färd genom helvetet till paradiset. Boccacio - skrev mustiga noveller om bedragna äkta män, kåta nunnor och annat i "decamerone". Han ångrade dock att han skrev den men hade skapat en ny genre (den italienska novellen?), första som lät litterära personer tänka tyst.

Renässansen - Cervantes skrev Don Quijote som var en samling med riddarromaner. Shakespear skapade en förmögenhet som skådespelare, hade en egen teater (the globe). Verk av shakespear: Romeo&Julia, Hamlet, en midsommarnattsdröm, Richard III m.m.

Upplysningen - Daniel defoe, politisk journalist som skrev Robinson Crusoe år 1719. Handlar om den skeppsbrutne robinson som lever 28år på en öde ö innan han räddas. De sista åren har han sällskap av fredag (en vilde som han räddat), han är er typisk upplysningsman.
Defoe inspirerades av historien om en skotsk sjöman vid namn Alexander Selkirk som tillbringat 5 år på en öde ö utanför Chile.
Voltaire argumenterade i allt han skrev mot vidskepelse, intolerans, fanatism. Han tröttnade aldrig på att angripa missförhållanden inom den katolska kyrkan. Var sin tids intellektuelle världskändis och engagerade sig i juridiska prcoesser för att får orättvisa domar upphävda. Exempel på verk är Micromegas och Candide.

Romantiken - Motreaktion till upplysningen. Industialismen tog fast, utforskande själen och jaget gjorde individen till ett ämne. Individernas förflutna fascinerade och många självbiografiska verk skrevs under den här tiden. Romantikens författare hyllade originalitet och ville skriva om själen och det övernaturliga.
Goethe skrev brevromanen "den unge Werthers lidande" som gavs ut 1774 och utspelar sig i alperna. Handlar om Werthers hopplösa kärlek till Lotte. Förbjöds i vissa länder pga heta förälskesleskildringen som kunde anses som farlig för de ungas känsloliv. Han skrev också Faust som handlar om en man som ingår ett avtal med djävulen, svar på alla världens frågor i utbyte mot sin själ.

Realismen - Industiralismen inleddes och ledde till växande städer, författare ville beskriva samhället, miljö och problem. Romaner skrevs i följetångsform och blev ett vanligt inslag i tidningar, romanen hade blivit den breda genre den är idag. Kvinnor blev uppskattade författare. Inom litteraturen skildrades aldrig kärlek som fysisk.
Regler för följetång: * spännande slut på kapitel (cliffhanger), inga komplicerade personer, inget sex, ingen politik och lyckliga slut.*

Naturalismen - man bröt mot en rad tabun (what?) och skrev hur det verkligen var inom arbetarklassen, själssjukdomar och sexualitet. Författare beskylldes för att frossa i det fula och sjuka.


That's it, det där måste vi lära oss till imorgon. Kanske inte ser ut att vara så mycket men det är typ krånglig.. men men ska plugga snart, först middag! PUSS